I filmsammanhang är det alltid extratrevligt då man kan få skåda två superstjärnor samtidigt, och dessutom stjärnor av den kalibern att större knappast finns. Johnny Depp och Angelina Jolie kan bara inte bli fel, eller hur? Dessvärre ligger det i sakens natur att soppan inte blir varm och god om man inte använder spis, kock och ingrediensleverantör. Och ganska bra sådana. 
 
I dagens betraktelse, The Tourist har skribenterna varit många och dessutom är filmen en nyfilmatisering av inte så åldersdigna Anthony Zimmer. Regissören är Florian Henkel von Donnersmark som egentligen inte gjort något nämnvärt inom långfilm förut. Men som sagt, hur skall man misslyckas då förutsättningarna är så lysande som de är här? Von Donnersmark misslyckas inte helt, för The Tourist är en vacker film att skåda. Miljöerna är härliga, fotot är skönt och de som gillar en lååångsam berättelse med en hel del lugna stunder får sina magar mättade. Den som förväntar sig action och nervpirrande thrillerelement kan gå till nästa film, för även om man ibland springer på tak och åker båt i Venedigs kanaler, så är filmen tämligen befriad från puls och nerv.  
 
Istället får vi ett drama som ibland försöker vara aningens rolig också, men lyckas sällan då Johnny Depp helt enkelt inte är rolig i denna film. Mestadels ser han ganska ointresserad ut och i den meningen matchar han Angelina Jolie till 100%. De som visar upp mer än två miner och har kapacitet att lyfta filmen får dessvärre inte utrymme nog att göra så. Steven Berkoff som ärkeskurk kan vara i vanliga fall ett ypperligt val, men han orkar inte vara mer än knappt halvintressant. Bakom ett bord sitter Timothy Dalton och agerar per automatik emedan Paul Bettany försöker ingjuta litet inlevelse, men dämpas av att han blir helt enkelt en klyscha.  
 
Berättelsen är simpel med en och annan twist som man inte blir överraskad av. Frank Tupelo (Depp) lagar sig till Europa för att turista i all god ro, men finner strax att han kontaktas av mystisk kvinna (Jolie) som tar honom på en sväng till Venedig och förefaller vara såväl välbärgad som van vid att märkliga ting händer. Frank blir litet betuttad i kvinnan, men så är hon borta och Frank får erfara att i hennes svallvågor kommer onda män som såväl jaga som skjuter på honom. Tydligen blir han uppfattad som en pengaförsnillare och gangsterkungen Reginald Shaw (Berkoff) vill ha sina stålar tillbaks. Matteläraren Frank visar upp en annan sida än mesproppen som kommer till Europa och så börjar vi ana ett slut. 
 
Som sagt, vill man se Venedig och superstjärnorna agera i en ganska flegmatisk film, så duger The Tourist som kvällsunderhållning. Filmen är inte den värsta i genren, vilken genre man nu än placerar den i, men den fick inte min puls att stiga. Skådespelarna är det i princip inget fel på, men personregin som de har agerat efter är slapp och då ser det ut som om såväl Depp som Jolie skulle vara tungt drogade. Spänning finns inte nämnvärt att hämta och trots att filmen tekniskt sett är felfri, så blir den summerade känslan av filmen en stor gäspning. I själva verket kom jag på mig att ta en paus mitt i filmen och glömde bort vilken film jag höll på att se då jag återvände. Lämnar inte många märken och minnen och det är ett stort minustecken.  
 
Blu-rayn är felfri och skön att skåda. Som sig bör är filmen skarp, färgkorrekt och ett nöje att dra upp på stora duken. Jag saknade intet i bilden, men även här finns något som inte gör bilden enastående. Vad det kan vara kan jag inte svara på, det är mer än känsla. Ljudet kommer alldeles korrekt ur alla tilltänkta högtalare och här finns såväl styrka som atmosfär. Extramaterial finns för de nyfiknaste, men lägg inte förhoppningarna till Gag-reelen, för den är så usel som en gag-reel kan bli. Musiken i filmen är lämpligt smörigt, men så är filmen också, så de passar ihop. 
 
Tja, jag skulle gissa att min morsa skulle gilla filmen, för här finns ju material till mycket nöje. Förväxlade identiteter, litet jakt, litet romans och en maklig takt som man sällan finner i moderna filmer. I synnerhet som båda huvudrollsinnehavarna är senast bongade i massiva actionspektakel. Min känsla blir medelmåttlig och det tycker jag filmen är. Medelmåttlig. 
 
©Janne Ahlgren