Om jag skulle vara en högborgerlig gammal tant med blått hår som för första gången ser sitt barnbarnsbarn skulle jag högst sannolikt yttra med perfekt riksdialekt: Åååhhh, förtjuuuusande! Ja, det var nog så jag kom att tänka på Förtrollad, en av senare tiders bästa saga på praktfullt och präktigt Disneymaner. Högst förtjuuuusande! 
 
 
Disney som bäst, anser jag, var då de gjorde animerade sagor som fortfarande 40-60 år senare är hållbara och sevärda. Jag vill mena att senare tiders animationer är praktfulla, för all del, vissa t.o.m. enastående, men få kommer att ha samma tjuskraft som exempelvis Snövit, Askungen eller kanske Törnrosa för att inte tala om Dumbo och Bambi! Disney har alltid stått för kvalité och även om en specifik produktion inte är sådär mästerligt underhållande så har "kvalitén" alltid varit en viktig detalj för sagoskaparna hos farbror Walt. Och detta tycks hålla i sig i och med att Förtrollad verkligen är ett bevis på att Disney fortfarande är überkungen bland monarker och kan leverera filmer som underhåller hela familjen. Min 20-åriga son vägrade befatta sig med denna mesiga barnfilm och skulle spela COD 4 istället, men han blev stående i dörren, ålade sig diskret upp i soffan och satt ihop med oss gamlingar och skrattade och njöt precis som de flesta familjer kommer att göra då de ser på detta. Och det är inte bara sagan som väcker njutning. Nej, det är också Disneys förmåga att skratta åt sig själv, referera till sina tidigare succéer och väva ihop saga med verklighet så man verkligen "tror"... 
 
 
Giselle bor i ett trädhus i en skog i ett sagoland och drömmer om den första kyssen, helst utdelad av en sagolik prins. Jo, prinsen finns och han är en hejare på att fånga troll, en sysselsättning som styvmodern har honom att göra för att han inte ska hitta en drottning till sig och ta makten i landet. Sagan och ödet gör att Giselle möter sin prins och de beslutar sig för att gifta sig följande dag. Smådjuren i skogen hjälper till att sy en klänning och snart stundar det bröllop i sagoslottet. Den elaka drottningen är tillika en häxa som inte vill ge makten ifrån sig och fram kommer fula knep. Stackars Giselle förflyttas i tid och rum och hamnar mitt i New York 2007.  
 
 
Hon förvandlas från tecknad figur till en människa av kött och blod. Som sådan är hon tämligen hopplös. I bröllopstyll och spån i skallen irrar hon i storstaden i jakt på slottet och bröllopet. Snart träffar hon en cynisk advokat som för sin dotters skull förbarmar sig över henne och hennes situation, men i samma sekund ställer hon omedvetet till det för honom. Hack i häl följer nu prins Edward som i mänsklig form är modig, men dum som en påse rostiga hammare. Även drottningens sliskige medhjälpare Nathaniel och Giselles ekorrvän Pip förkroppsligas i New York i jakten på den försvunna damen. Och på äkta sagosätt blandas Disneys sköna och snälla humor med sång och dans, självironi och en teknisk briljans som klår många andra med förbundna ögon och vänster hand. Glädjen bubblar fram och banne mig, det vill jag mena, är det väl så att Disney har igen skapat en klassiker. Tiden visar om jag har rätt eller fel, men som det känns nu, så har denna film en hållbarhetstid som gott och väl överskrider 98\% av den nutida filmens bäst före datum. 
 
 
Jag har verkligen svårt att hitta en endaste negativ sak att säga om denna film. Visst är den fånig och klart att den är "för snäll", men den är också en milstolpe i en tid där tarmslafs, splatter och sensationella tekniska effekter tillåts ta hand om berättelsens kärna. Här har vi en ärlig episodfilm som gör som en god saga skall göra. Den hastar inte och den släpar inte heller på fötterna. Animationerna är "Disneyska" och digitalskojeriet av hög klass. Amy Adams som Giselle är ett fynd, välspelande, rolig och helt knasig. Klart är att Adams och motspelarna är in i minsta detalj planlagda, men ändå osar det charm och trovärdighet även ur den fånigaste av karaktärerna. Referenserna till andra filmer och sammanhang är i legio och filmnördar kan roa sig i otaliga timmar för att få syn på dem. Disney själv gör en stor sak av detta och har hajpat upp filmen så det nästan luktar illa, men då man sedan sväljer kroken, så sitter man fast som en död torsk med klotögon och hakan hängande. Att filmen klart passar bäst för en "nästan tonårig flicka" är bara en flyktig tanke då man finner sig själv garvandes läppen av sig i soffan. Om jag var ensam om att skratta högt åt detta, så skulle jag söka hjälp, men faktum är att alla 4 individer som såg den hemma igår flabbade så tårarna sprutade. Och slutligen är det hela så sött, förutsägbar och, tja, så förtjuuuusande så man blir alldeles varm om själen. 
 
 
Förtjusningen övergår för tekniknördarna i Nirvana, ty dvd:n är av pur referenskvalité. Disney har f.ö. smällt discen full med syftningar till kommande evenemang och däribland kan man finna att restaurerade och ljudfixade Blu-ray utgåvor är att se framemot inom kort. I väntad på detta så kan man säga att Förtrollad är magnifik att se på. Här finns inte en tillstymmelse till fusk eller fel. Den animerade delen körs i antika 1.75:1 där den ser härligt gammaldags ut utan att göra avkall på färg, dynamik eller skärpa. Sedan förvandlas bilden till 2.35:1 och bilden blir så bra som en modern bild kan överhuvudtaget bli. Jag kan inte komma på ett enda sätt att göra den bättre, ja, frånsett att man ser den på Blu-ray. Ljudet är likaså referensmaterial. Dialogen sitter som handsken, men det roligaste och mest givande i ljudsfären är effekterna som varierar från diskret tingelingande till massiva baseffekter, där lösa objekt i rummet börjar flytta på sig. Jag har nyligen anskaffat en subb till och tillbringat många veckor med finjustering av ljudbalansen. Då trollet i den animerade sekvensen faller på mage kände man trycket i bröstkorgen. Då har man svårt att låta bli att le brett. Extramaterialet är ganska sedvanligt, tämligen barnorienterat. Musiken i filmen har en central roll och inte mindre än tre av sångerna Oscarnominerades förra året. Ingen vann, men visst fastnar de en hel del. 
 
 
Disney skulle med lätthet ha kunnat göra sin saga till en mer elak och ännu mer ironiserande om man eftersträvat detta. Ibland känns det som om man missat en bra chans till satir, men snabbt inser man att det är faktiskt inte meningen med denna film. Detta är saga som bäst och den utnyttjar Disneys hela historia och nuvarande tekniska kunskap utan att göra avkall på traditionen där familjevänlig underhållning är huvudsaken. Förtrollad är dessutom en film där en specifik skådespelare, Amy Adams, gör sin roll till en ikonartad version av sagoprinsessa och nu kommer det att vara svårt att ens drömma om någon annan i denna roll. Precis som Johnny Depp gjorde Jack Sparrow till "sin" figur, Anthony Hopkins gjorde "sin" Hannibal och Harrison Ford "sin" Indiana Jones till figurer som inte kan kopieras av andra har Amy Adams gjort "sin" prinsessa till en som man kan och vill referera till. Utan att skämmas ger jag ut högsta poäng till Förtrollad även om den kan under lupp skådat ha sina defekter. Inte vet jag, men det jag såg var i alla fall felfritt och riktigt kul. Rekommenderas absolut! 
 
© Janne Ahlgren