Vissa spel är så udda att det är svårt att greppa vad de egentligen är. Catherine tillhör helt klart den kategorin, men vår spelgranskande filékniv ska tälja alla frågetecken till utropstecken och punkter. 
 
Om man ska försöka sammanfatta Catherine, så är det en interaktiv film och actionpysselspel, som kombinerar romantik, psykotisk skräck och moraliska ställningstaganden. Låter det fullständigt bisarrt? Bra, då blev beskrivningen korrekt.  
 
Spelet handlar om Vincent, 32 år kontorsarbetare och sedan fem år tillsammans med den ambitiösa Katherine. Vincent har trivts ganska bra med tillvaron, men hela hans värld har precis kastats in som ett mumsigt köttstycke till en flock stridstränade järvar. Katherine börjar försöka vrida händelseförloppet mot att de ska gifta sig, vilket i sig är full tilläckligt för att rubba Vincents världsbild. En kväll på krogen träffar han Catherine (med C), en ung kvinna som är allt Katherine med K inte är. Det ena leder till det andra, och på morgonen vaknar han med Catherine bredvid sig i sängen. 
Samtidigt har Vincent börjat drabbas av bisarra mardrömmar där han enbart iklädd kalsonger tvingas klättra uppför torn och för att inte falla mot sin död. Och ryktet gör gällande att om man faller i drömmen och inte hinner vakna innan man landar, dör man även i verkligheten. 
 
I vaket tillstånd handlar spelet om att titta på en hel del filmsekvenser där vi får se och uppleva vad Vincent råkar ut för från det att han vaknar och går till jobbet, tills han träffar vännerna på baren Stray Sheep för att dricka och samtala om den senaste tidens mystiska händelser med unga män som hittas döda, och om livet som sådant. Hans liv kretsar också mycket kring Katherine och Catherine, och hur den delikata situationen ska hanteras. 
Det skulle ha kunnat vara långtråkigt om man inte med täta mellanrum ställs inför situationer där man måste ta ställning till saker och ting, till exempel genom att välja hur man vill svara på SMS man får i sin telefon, att välja hur man ser på äktenskap eller hur man vill dansa. Det handlar inte om att svara rätt eller fel, utan om att alla val har konsekvenser. Och det är inte alltid lätt eller självklart vad man ska välja, men spelet väver hela tiden en intrikat historieväv baserat på dina val så varje gång du spelar lär din historia utvecklas annorlunda. Spelet har en 18-årsgräns, och det beror inte på att spelet innehåller sin beskärda del av sex, sprit, våld och ovårdat språk, utan för att lika för att det tar upp ämnen och moraliska frågeställningar kring kärlek och lust, åtrå och skuldkänslor. Detta är av flera anledningar inte något barnspel. 
 
Men det är på natten mardrömmarna kommer, och spelet likt en varulv förvandlas till ett pysselspel och en bisarr skräckvärld med talande baggar, enorma embryon och andra mardrömslika skräckupplevelser. Pysselspelandet består i att Vincent måste klättra uppför ett torn innan marken kollapsar under honom och han faller mot sin förmodade död. Genom att dra, knuffa och klättra måste man ta sig upp till toppen så sort som möjligt, och det introduceras nya block och fällor ju längre in i mardrömmarna du kommer. Mellan banorna ställs du inför fler moraliska frågor som får en inverkan på Vincents dagliga liv.  
 
Att beskriva Catherine som spel är som att utvecklaren Atlus gjort en smoothie som innehåller jordgubbar, chokladsås, brysselkål och fläskfilé, och att det förvånansvärt nog smakar riktigt bra. Det är till och med kombinationen som gör att man vill fortsätta spela. Det moraliska är inte svart eller vitt utan gråskalor, som inte försöker knuffa spelaren åt något specifikt håll utan snarare får spelaren att halka i olika riktningar. 
Catherine är ett väldigt udda spel, men samtidigt (och förvånansvärt nog) mer spännande och utmanande än underhållande. Historien är inte bara tillräckligt välgjord för att vara intressant, den inbjuder dessutom att man spelar flera gånger för att prova olika alternativ och se vad som händer.