Från Steven Spielbergs lekstuga DreamWorks kommer åter en animation som väcker uppmärksamhet. DreamWorks har sedan 1997 gett oss massor av höjdare i långfilmssammanhang, men också vissa rejäla bottennoteringar. På animationsfronten har man hållit rivigt hög standard och det fanns ingen orsak att mena, att Madagaskar skulle vara något annat än en fullträff igen. Och det är den. Delvis. 
 
 
Referenserna i sammanhanget är fortfarande Shrek och Pixars Monsters Inc. som båda riktade sig balanserat till såväl vuxna som barn och höll hisnande bra kvalité i alla avseenden. Madagaskar tar oss från pur fantasiland till en hybrid mellan fantasi och verklighet. I New York finns en liten djurpark med några fåtal kreatur varav Alex, lejonet, är den stora attraktionen. Han är showare och den som tar åt sig av all ära. Han speglar sig i sin egen glans. Hans bästa kompis är zebran Marty, som är en drömmare och en naiv varelse med längtan efter något annat än djurparkens inhägnader. Dessa två flankeras av flodhästinnan Gloria, en dam med alla fyra fötter stadigt på marken och attityd så det räcker till och giraffen Melman, en hypokondriker med rädsla och komplex för i princip allt. I betydande, men mindre roller ser vi ett kommandoteam från pingvindammen ledda av Skipper och några schimpanser med dragning åt te, morgontidning och scones i engelsk tappning.  
 
 
Martys vilja att se sig omkring misstolkas och som resultat av detta ska djuren skickas bort från parken. De hamnar på en båt, men båten övermannas av vårt kära kommandoteam som ser till att lådorna där djuren befinner sig i hamnar på Madagaskar där lemurkungen Julien med sin assistent Maurice härskar. Kontakten med det vilda blir en chock och då Alex dessutom blir hungrig så väcks hans instinkter som varit bortblåsta i djurparken. Nu är allt levande plötsligt potentiell föda. Lemurerna lever i skräck för rovdjuren Fossa och våra vänner kan bli räddningen. Och samtidigt som naturen visar sina sidor, bra och dåliga, vill de alla tillbaks till djurparkens trygghet.  
 
 
Som sig bör finns det massor av sensmoral och skönhet i denna film som nog riktar sig mer till barn än vuxna. Och även om vuxna kan njuta av filmen väl, så saknas de där egenskaperna som gjorde exempelvis Shrek till en så slående upplevelse. Madagaskar är klart mer barnvänlig och barnslig. Detaljerat så kan man säga att det är just i detaljerna som de största skillnaderna till referensmaterialet finns. Bakgrunderna är enklare och detaljrikedomen i animationerna slår oss inte med häpnad. Man har valt att animera med säkerhet före experiment och visst, det ser bra ut, men man blir inte hänförd av det. Djuren har animerats så att det kan ses ha förebilder i det verkliga livet, men likaså påminner de om de kantiga tecknade karaktärerna i Disneys Tarzan. Kul för barnen, men litet retligt för den som söker viss realism i animationerna. Och vidare har DreamWorks garanterat att filmen inte anspelar på något tabubelagt, att den är ren i språket och att man knappast kan misstolka något. Detta är en säker satsning på familjen.  
 
 
Djuren i sig är ju hur roliga som helst och mycket tack vare röstsättningen. Den svenska röstsättningen är hellyckad i alla avseenden, men då jag alltid koncentrerar mig på originalet, så finns det vissa synpunkter mot vissa individer bakom rösterna. David Schwimmer som hypokondrikern är det bästa i sammanhanget. Han ger sin karaktär exakt det som behövs och samma kan man säga om Jada Pinkett Smith som dubbat Gloria. Hon har den attityd som behövs. Cedric the Entertainer som Maurice är kul och Ali G som Julien likaså roande. Pingvinerna får en att vrida sig av skratt även om dialogen är det minsta i sammanhanget. Problemet kommer i och med Ben Stiller i rollen som Alex och Chris Rock i rollen som Marty. Stiller gör sin röst väl, men mer än så blir det inte. Hans röst är så vanlig att vem som helst kunde ha talat in den. Rock har mera ös i sin variant av Marty, men låt oss vara ärliga: Vem kan rå på Eddie Murphy och Robin Williams? Ingen! Dessa två har skapat en dubbningsstandard som man inte ska ens försöka sig på om man inte är av samma kaliber. Jim Carrey kanske, men inte Chris Rock. Nåja, Marty är trots detta nedslående uttalande helt acceptabel, bitvis riktigt kul, men för det mesta bara adekvat.  
 
 
DVD:n kommer i absolut referensmaterial vad det gäller bild. Inget mer att säga om detta. Såhär ska det se ut! Ljudet är litet basfattigt men i helhet njutbart och detaljerat med dialogen och effekterna exakt där de ska vara. Bonusmaterialet ger de yngre en hel del att peta i emedan vi åldermän får finna oss i att snabbspola igenom materialet som vi sett tusen gånget förut inklusive alla ryggdunk som erbjuds i parti och minut. Musiken i filmen är riktigt bra och kan även skoja till det en del.  
 
Madagaskar är en barnfilm med viss sockersöthet, mycket litet aggressivitet, inget skrämmande och bra moral. Den ser bra ut, den håller åskådaren fokuserad och den ger oss den komik som vi förväntar oss portionerad ut i lämpliga doser och ett bra tempo. Dess roligaste karaktärer är bifigurer (man kan se en extrafilm med dessa i bonusmaterialet), den är inte perfekt röstsatt på amerikanska, men den får trots detta stå stolt ihop med de andra storheter som nämnts i denna recension. Bra film! 
 
© Janne Ahlgren