Information
|
Filmen är en stark skildring av ett gäng desperados som håller ihop enligt en oskriven hederskod. 1994 restaurerades filmen till nyskick och klipptes om enligt regissörens originalklippning från juli 1969 och i denna specialutgåva får du se den mästerliga originalversionen i förstklassig digital bildkvalitet. Se William Holden, Ernest Borgnine, Robert Ryan och de andra klassiska västernstjärnorna ta plats på hästryggarna och rida in i filmhistorien. |
| Titel: | Wild Bunch |
| Originaltitel: | Wild Bunch |
| Genrer: | Western |
| Inspelningsår: | 1969 |
| Regi: | Sam Peckinpah |
| I huvudrollerna: |
William Holden Ernest Borgnine Robert Ryan Edmond O'Brien Warren Oates Jaime Sánchez Ben Johnson Emilio Fernández Strother Martin L.Q. Jones Albert Dekker Bo Hopkins Dub Taylor Paul Harper Jorge Russek |
| Antal skivor: | 1 |
| Längd: | 144 |
| Textning: | Svenska, danska, engelska, finska, franska, holländska, italienska, norska, portugisiska, spanska, tyska |
| Censurkod: | 15 år |
| Bildformat: | 2.40:1 (16:9) |
| Ljud: |
Dolby Digital 5.1 Dolby Digital 2.0 Dolby Digital 1.0 |
| Region: | 2 |
| Extramaterial: |
> Kommentarspår med Peckinpahs levnadstecknare, dokumentärfilmare Nick Redman, Paul Seydor, Garner Simmons och David Weddle > Peckinpah-trailers > Aldrig tidigare visade extrascener > Sam Peckinpahs West: Legacy of a Hollywood Renegade > 1996 års Oscarnominerade The Wild Bunch: An Album in Montage > Sam Peckinpah, Mexico and The Wild Bunch en dokumentärfilm av Nick Redman |
| Talat språk: | Engelska, franska, italienska, spanska |
| Distributör: | Warner |
Recension
|
Vårt betyg:4.4
Handling/Manus:
Skådespelare: Produktion:![]() Ljud: Regi:![]() Bloody Sams mästerverk i restaurerat skick
Det finns ett par regissörer som alla har hört talas om men att man kanske inte
vet så mycket om dem. Stanley Kubrick är en och Sam Peckinpah är en annan. Sam gick alltid sin egen väg och hans filmer har en visuell stil som fick Hong Kong att börja använda slowmotion. Jupp så är det, Sam Peckinpah var först sen härmade Hong Kong sen härmade USA det tillbaka igen. Wild Bunch är från 1969 men är ändå klippt som en modern actionfilm, innovativ så det förslår och fruktansvärt våldsam. Den versionen som vi får njuta av här är den helt oklippta versionen som fick X-rating i USA 1969. X-rating är samma som porrfilmer får, dvs totalt barnförbjudna och helt osäljbar på bio. Peckinpah fick krypa till korset och klippa ned och fixa till. I korthet handlar filmen om ett gäng åldrande revolvermän från den gamla Western som skall göra sin sista stora kupp. Men de har en före detta medarbetare mot sig och denne sätter ordentliga käppar i hjulen för dem. Men som genom ett under kommer dyker en ny ännu större kupp upp men med många nya faror. Handlingen utspelar sig vi mexikanska gränsen 1913 detta medför att det är en ganska annorlunda western då det klassiska möter industrisamhället. När vi möter den moderna världen via dessa åldrande ikoner så känner man deras ångest att de inte har uträttat det de skulle vilja i livet. De flesta hjältar i westernfilmer är oftast som oftast outlaws och där är det egentligen inget nytt under solen i denna, förutom att dessa herrar inte är särskilt snälla på någon punkt. William Holden (1918-1981) spelar gängets ledare Pike Bishop. Verkligen urtypen av den stenhårde antihjälten. William levde ett lika hårt liv som filmens regissör och dog under en ordenlig fylla då han slog skallen i golvet och han efteråt inte insåg hur skadad han var och inte bad om hjälp. Ernest Borgnine (född 1917) är en favorit skådespelerare som jag diggat ända sedan jag såg Airwolf första gången. Nästa år fyller han 90 och still going strong, 2006 är han med i 5 filmer än så länge. Ernest spelar en revolverman med det svensk klingande namnet Dutch Engstrom. Robert Ryan (1909-1973) spelar Deke Thornton, en man som har fått uppdraget att ringa in och övermanna Pikes gäng, men hans medarbetare är inte de skarpaste verktygen i redskapsboden så detta ter sig bli en svårare uppgift än vad han först trott. Robert Ryan är ett namn jag känner igen till ett ansikte jag glömt men samma som de andra herrarna är han perfekt casting. Sam Peckinpah (1925-1984) var en rebel som inte tog åt sig av producenternas nojor över att det skulle vara för blodigt, oförståeligt eller onödigt. Sam gjorde filmerna så som han ville. Detta ledde tyvärr till två saker. Det ena är bra för de flesta filmer som Sam regisserade är mästerverk med Wild Bunch som krona på verket. Det mera negativa var att han fick ett rykte om sig att vara fruktansvärt svår att jobba med. Sam levde hårt med mycket sprit och hasch och hans vansinnes utbrott gjorde honom inte lättare att tas med. Hans brokiga film karriär innehåller en del av filmhistoriens bästa filmer såsom Wild Bunch, men sen en del riktiga bottennapp. Hans sista film blev The Osterman Weekend, en film som är ganska slätstruken på sina håll men den hade ändå Sam Peckinpah´s stämpel. Som den filmnörd man är så ska jag nu gå in på specialeffekter. Från första skottet till det sista så skiljer sig denna film från allt annat man sett tidigare. Denna film använder så kallade Squibs i parti och minut. En squib är en liten sprängladdning med blodpåse som man bär under kläderna, när dessa sprängs så får man illusionen av att personen har blivit skjuten. I moderna filmer är detta dussin vara och en självklarhet men 1969 var det verkligen inte så. När du blev skjuten fick du kanske lite blod på jackan eller tröjan efter att du ligger still och död på marken. Själva träffen doldes ofta med ett klipp eller så hoppade man över det helt. I Wild Bunch forsar blodet ur såren, blodet är tyvärr alldeles för rött och nästan orange dock men nu ska man inte haka upp sig på detaljer. Det finns en anledning till att Sam Peckinpah fick öknamnen "Bloody Sam". Första gången jag så Wild Bunch var 1998 på en region 1 dvd. Denna dvd var inte anamorfisk widescreen och hade inte åtnjutit denna fina restauration. Den nya fina versionen som jag nu har i min ägo är i anamorfisk widescreen och bilden är fläckfri från smuts och damm, men den är lite suddig tyvärr. Ljudet är både perfekt och dåligt på samma gång. Musiken är otrolig och fyller rummet i prefekt nymixat 5.1 men ljudeffekter och dialog känns klena och raspiga. Jag har försökt luska i om de har haft problem med att hitta original band till dialogen så att det är anledningen till det stundtals dåliga ljudet, men jag har inte hittat någon anledning än. Extramaterialet är väl godkänt med guldstjärna, har kan man njuta av tre ordentliga dokumentärer som koncentrerar sig på inspelningen men även lika mycket på Sam Peckinpah. Kort sagt: Sam "Bloody Sam" Peckinpah fortsätter att imponera 22 år efter sin mycket för tidiga död. |



KUNDVAGN















