Jag kommer fortfarande ihåg scenen då den något stressade Gösta kastar sig ut för att rädda speglarna på bilen innan den åker genom biltvätten. Det är säkerligen 25 år sedan som jag såg den och jag kommer fortfarande ihåg en massa roliga detaljer från filmen. Att göra usla uppföljare på bra original är inget nytt. Göta kanal 2 kom för nåt år sen och nu är det snack om att trean är på gång.  
 
 
 
Gösta och Gun har lugnat ned sig lite sen förra husvagnssemestern och nu närmare 30 år senare så faller det så illa att de är på väg ut på en ny tripp och denna gång i husbil. Med sig på resan får de sitt barnbarn Magda och hennes något tröga pojkvän Jens. De har ett par stopp på resan innan de ska upp till Sonens bröllop i norrland. Förvånande nog så går det mesta åt helvete. 
 
 
 
Originalet från 1980 regisserades av Kjell Sundvall och det var en TV-film på femtiosju minuter. Den hade låg budget och var startskottet för hans karriär. Filmen var skriven av honom och Kjell-Åke Andersson. Kjell-Åke fick ansvaret att regissera uppföljaren som han också har skrivit. Resultatet är en uselt skriven och uselt regisserad fullkomligt ointressant komedi som fick mig att dra på munnen två gånger. Den ena gången då Bamse spöar skiten ur Lille skutt femtioen minuter in i filmen och den andra gången är sextioåtta minuter in då Claire Wikholm säger en replik med perfekt timing. Filmen är väldigt konstlad i sin framtoning, alla skämt och missförstånd är pressade och stressade. Det finns inte en enda händelse som inte är förutsägbar och enda gången som man kanske möjligen med lite vilja bli överraskad så är händelsen så ofattbart osannolik så att den inte är rolig av den anledningen. I slutet av filmen när det inte är många minuter kvar så finns det en scen mellan Gösta och en råtta som är filmens varmaste scen.  
 
 
 
Jag hade utgått från att filmen skulle vara usel, för att bli glatt överraskad när man inte har några krav på en film, men väldigt tidigt inser jag att alla mina farhågor om filmen besannas en efter en. Det finns ingen helhet och röd tråd i eländet något som gjorde den första filmen bra. Här är det saker som man har kommit på en efter en och så lagt ihop dem så med lite generella klipp på husbilen på vägen. Uslast av det usla är när Gösta får se ett annat par åka in med sin gamla Volvo i biltvätten och de har också glömt speglarna. Här skulle en regissör och manusförfattare med snäppet mer fantasi kunnat hitta på något roligt som sker. Det finns så många sätt att göra ett skämt på en legendarisk scen. Men inte då. Det är så otroligt fantasilöst allting. Den här filmen hade fungerat bättre som råfilm, då hade den i alla fall haft potential att bli något. 
 
 
 
Rolf Skoglund är otroligt ojämn men det är något jag beskyller ett illa skrivet manus och usel regi för. Ibland är han Homer korkad och det finns ingen hejd på trögheten. Sen finns det stunder av riktigt drama och där visar han att han inte alls är en snubbelgubbe som bara gör fel.  
Claire Wikholm har sin charm men återigen har vi manus problem. Hennes karaktär gör ingenting annat än att försöka hålla koll på sin man och bli arg när han gör dumma saker. Det finns ingen större vidd av hennes karaktär och det görs inga försöka att göra något nytt på hela husbilssemestern från helvetet problematiken. Med sig på resan har de sitt barnbarn Magda som spelas av Mikaela knapp, hon har tidigare varit med i bland annat Irene Huss. Hon gör vad hon kan med sin illa skrivna karaktär. Fortfarande så verkar det vara någon som tycker att det är roligt att den unga tjejen är vegetarian och den äldre mannen sitter och glufsar i sig en hamburgare, snacket dem emellan var inte ens intressant och roligt för 30 år sedan.  
 
Filmens småroliga del sker när de kommer till Kolmårdens djurpark och Magda möter sin kille Jens som spelas av nykomlingen Gustav Berg. Dock är det inte Gustav som är så rolig utan det är situationen mellan Bamse och Lille skutt som sker i samband med mötet av Jens. Gustav känns väldigt grön och har en rolig sida som inte fungerar riktigt för filmen. Hans karaktär fladdrar väldigt mycket.  
 
 
 
Filmen har flera stora komiker i små scener och där ibland andra Johan Glans. Johan är en kul kille men inte ens han får karaktären och samspelet att fungera. Det som ska bli en rolig scen faller platt som en pannkaka. Musiken i filmen är okey men ibland kan den precis som allt annat i filmen skära sig med resten av scenerna.  
 
Bilden är skarp och fin och fungerar jättebra på duk, ljudet är helt okey och det mullrar till ordentligt på sina ställen. Dialogen ligger fint och effektljuden hörs bra. Det finns inget extra material alls. 
 
Sammanfattningsvis så är filmen snyggt fotad och agerandet kan vara acceptabelt ibland när inte manus och regi sabbar allt. Ojämnare än en grusväg efter regnsäsong, Rekommenderas om man tycker om att bli irriterad.