Jag såg denna småsöta animation för första gången på bio dubbad till svenska med mina små kusinbarn. De var begeistrade upp över öronen och jag hade ett flin mestadels i hela fejset. Till min stora förvåning råkade mina skallparaboler snappa upp ett samtal mellan en far (uppenbarligen) och hans två barn. Mannen förkunnade besviket att pingvinhistorien var dum och att han hellre skulle ha sett på fotboll hemma. Surt drog han iväg med sina nu ledsna barn. 
 
 
Nu är vi ju alla olika och tycker för det mesta olika också, men en kan inte låta bli att snabbanalysera en individ som sätter sina egna tankar före sina barns, som såg glada och nöjda ut till farsans utbrott. Är det så att hyfs, vett och fason försvinner i takten av mänsklig evolution eller har en tillbakagång i utvecklingen verkligen börjat. Sony Animation hoppas i alla fall öve all sedvanlig evolution och spolar bort människan helt ur ekvationen. Kanske detta var det som rörde den ilskna pappans känsliga sinne för egoism och jagkänsla till en ruin gamla fiskben. Inte vet jag, men stryk skulle en sådan glädjedödare ha. Riktig gammaldags pisk. 
 
 
Nå väl. Pingviner och andra varelser från faunariket styr och ställer på jorden. De gör sitt och ersätter människan helt och hållet. Ett dokumentärteam har valt att följa en ung pingvin, Cody Maverick (Shia LaBeouf) med ambition att bli en av världens främsta surfare. Hans väg från Shiverpool i Antarktis till Pen-Gui ön där minnestävlingen för omkomne storsurfaren Big Z hålls varje år av promotorn Reggie (James Woods). Mot sig har han massiva Tank Evans och de facto, att han är en usel surfare. Snabbt hittar han dock vänner och bland dessa finns söta Lani (Zooey Deschanel) och hjärnutblåsta ruggtuppen Chicken Joe (Jon Heder) samt föråldrade och skygga Geek (Jeff Bridges). I Geeks omsorg finner Cody balansen och modet och med sina kompisar ställer han snart upp i världens tuffaste tävling som inte är helt riskfri. 
 
 
Vi talar om moralsaga i allra bästa stil. Här värnas om vänskapens helande kraft och lojalitetens viktighet. Filosofier om att njuta medans man kan är på topp och det hela garneras med tusentals vardagliga detaljer som vi kan skratta åt gott varje gång vi ser filmen. Faktum är att en gång inte räcker om man ska snappa upp alla detaljer som flyger förbi. Sony Animation har lagt ner möda i stora mängder även om filmens innehåll inte avviker från bästa Disneystil en tum. Rent tekniskt kan det nog vara så, att man med Surf´s Up har lagt grunden till nästa generations teknikbas och i extramaterialet är det enkelt att se, att nu kan den fotorealistiska långfilmen vara skrämmande nära. Surf´s Up är knöfull av detaljer som får teknikgeeksen att dregla ymniga floder, men som också får vanliga dödliga att undra hur i ***vete man gjort än det ena och än det andra. Eftersom filmen är gjord i dokumentär anda, så kan man skratta gott åt de saker som dokumentärfilmerna utsätts för. Och de som någonsin träffat på die hard ski bums eller surf dudes kommer sannolikt att garva ihjäl sig. Och än mer skulle jag vilja examinera den vresiga pappans skalle, för man kan omöjligen bli på dåligt humör av denna film. Den är riktigt rolig! 
 
 
Jag har både dvd och Blu-ray versionerna. Låt oss säga såhär. Dvd-versionen är så bra i A/V att jag inte trodde att Blu-ray skulle ens kunna göra en skillnad. Nå, det finns en viss skillnad, men inte så stor att det skulle vara revolutionerande. Referenskvalité i båda formaten. Ska man se det bästa i dvd eller Blu-ray så kan man med fördel välja fritt efter plånbok och hemmautrustning. På ljudsidan finns sedan en större skillnad. Vi kan konstatera att dvd-ljudet är av referenskvalité i sitt segment, men då det okomprimerade ljudet från Blu-rayn slår igenom högtalarna så känner man hur trycket ökar. Detaljerna fördjupas och de låga frekvenserna blir skarpare. Mycket imponerande. Bonusmaterialet är rikt och detaljerat och inget utelämnas. Ska man dock peka på några specifika skojigheter så finns det på båda versionerna två kortfilmer varav en är Oscarvinnare: Chubbchubbs & Chubbchubbs Räddar Julen. Hur kul som helst. Musiken i filmen är topp-pop och jag är helnöjd med detta. 
 
 
Kan man då inte säga något illa om denna Surf´s Up? Litet hälsosam kritik kanske? Nåja, litet repetition och sagan har vi sett förut men utöver detta? Nej, inget. Jag njöt fullt ut, skrattade gott och gick till sängs med ett brett flin i nyllet. Och den där surkarten till pappa ska jag bara radera från minnet nu! Absolut sevärd! 
 
© Janne Ahlgren