Det är inte alls konstigt att man efter två megasuccéer vill klämma på de gyllene juvren och pressa fram litet mer guldvatten i sina behållare. Shrek förändrade animationsvärlden för evigt med enastående teknik och en mycket finurlig historia. Shrek II haltade litet i berättelsen, men visade upp en ännu bättre teknik. Shrek Den Tredje visar en halsbrytande datateknik, men berättelsen är framkrystad som en 6,2 kilos monsterbaby ur en 45 kilos minimamma. 
 
 
Betalkritikerna har överlag varit mycket snävt inställda till Shrek Den Tredje. Man har klagat på att färskheten och glädjen i vad man åstadkom i början är bortblåst och detta mycket beroende på att man i stället satsat enorma krafter på att skapa en tekniskt fulländad produkt. Vilket den är, utan tvekan. Sällan, eller aldrig, har man sett så realistiskt hår, porer, texturer, eld, vatten, klädesrörelser o.s.v. som Shrek Den Tredje uppvisar gladeligen och stolt. För att inte tala om dimma och belysning! Helt fenomenalt! 
Men energin saknas. Shrek är naturligtvis en favorit hos barnen och det är ju bra, för besvikna barn är inte kuliga att skåda. Eller höra. Men vi vuxna som roas åt barnsliga animationer kan nog få känna oss litet lätt lurade, ty Shrek är inte längre vitsig. Förvisso finns det scener som man kan dra munnen åt och även skratta högt, men på något sätt saknas den puls som föregångarnas ambition att roa hade. Det är som om tiden har sprungit ifrån Shrek även om tekniken fortfarande är high end. Vitsarna har vi redan hört, berättelsen är tämligen poänglös och festligheterna, tja, de känns avmattade då berättelsen i övrigt saknar djup. Visst finns här en moralsaga av högsta rang, men då franchisen är övertagen av förstagångsregissörer och producenterna värnar om sina avtal med AMD och HP, så blir resultatet en fest för ögat och örat, men en besvikelse i skrattnerven och själen. Å andra sidan var detta helt väntat och nu skulle det vara tid nog att låta Shrek få vara ett träsktroll i lugn och ro. Det är ju det han själv vill. Men, men, mer ska det bli. Ja, ja, girigheten känner inga gränser. 
 
 
Kung Harold är dock inte girig eller sniken då han dör. Han överlämnar sitt rike till Shrek och Fiona. Shrek får stora skälvan men får också veta att Arthur Pendragon också är en arvinge. Alltså ska Arthur, eller Artie som han vill bli kallad, hämtas från colleget för att styra landet. Med på resan åker naturligtvis Åsnan och Katten i stora stövlar. Innan avfärd får Shrek veta att Fiona är gravid och detta tar han inte på ett bra sätt. Colleget hittas och likaså Artie som visar sig vara ett mobboffer. Resan mot hemlandet börjar, men går självklart åt pipan. Samtidigt har Prins Charming skrapat ihop en armé elakingar, bovar, häxor och förtrollade träd och planerar en statskupp samt ett skådespel där Shrek ska förödmjukas och avrättas. Fiona, Drottning Lilian, Snövit, Askungen, Törnrosa och Rapunzel anordnar en motståndsrörelse, men blir snart gripna. Under tiden träffar Shrek & Co på Merlin som är utbränd, men som lyckas skicka sällskapet till sitt hemland, dock med vissa biverkningar. Slutligen tar sig slutskådespelet plats och Happy End. Konstigare än så är det inte. 
 
 
Berättelsen är det egentligen inget fel på. Här finns utrymme för massor av vitsar, men de är inte skarpt utförda och t.o.m. rösterna av Mike Myers, Eddie Murphy, Antonio Banderas, John Cleese och Cameron Diaz känns litet hängiga. De har gjort detta förut och det känns kanske litet väl bekant. Justin Timberlake har man spanat in för rollen som Artie och låt oss vara hövliga och mena, att han har gjort bättre ifrån sig vid andra tidpunkter.  
Det finns humor i att förvandla moderniteter till gammaldags installationer med kända butiker och streetsnack eller musikaliska påhitt, men få av dessa når fram. Regissörerna saknar den finess som behövs då ett stort grönt troll ska vara fyndig och roande. Det är som om man glömt den första filmens framgångsrecept helt. I stället han man noga kalkylerat vad som kan få en unge att skratta och storögt titta på sagan och sanningen att säga krävs det inte mycket. Vi bisittare ser kvalitéerna, men begriper oss inte på innehållets tröghet och dess missar att riva ner mer vitsar på ett snärtigare sätt. Chanserna finns. 
 
 
Besvikelsen är ju en referensfråga. Man jämför med första filmen, som fortfarande är fenomenalt bra. Utan jämförelsen skulle Shrek Den Tredje antagligen vara en som man stirrade på med öppen mun och dreglade av iver. Låter man bli att referera till del ett och två, så håller Shrek Den Tredjes berättelse ihop och är dessutom hyfsat rolig. För oss med krav på bra bild och ljud blir Shrek Den Tredje ytterligare en film i samlingen som man inte skäms att visa upp då systemet ska demonstreras. Bilden är dock inte perfekt. Man han finna en och annan halo här och var och en del scener visar en lätt mjukhet i bilden, men 98\% av filmen är mer eller mindre referensmaterial. Ljudet lät bra utan att vara av referensstandard, men den är levande nog för att få alla högtalare att leva upp och även subben mullrar till tidvis hyfsat imponerande. Musiken i filmen är som förväntad, bra, men inte lika påhittig som i del 1. Litet försök till repetition finns i den musikaliska delen. Extramaterialet uppdelat på tvenne discar är bitvis intressant med också en reklampelare för AMD och HP. Vissa tekniska innovationer presenteras, men mestadels är materialet riktat till barn med interaktiva påhitt och annat som jag inte orkade leka med. Okej, kan jag tänka mig, då målgruppen är just barn som inget har att göra. Och så naturligtvis trailers för Bee Movie och Kung Fu Panda, den senare med Jack Black och bara för den sakens skull lovar jag att aldrig se filmen, än mindre recensera den. Jag har redan en åsikt om företeelsen.  
 
 
Shrek Den Tredje är ingen dålig film, den är bara sämre än sina föregångare. Den roar garanterat de minsta och får även äldre att dra på läppen, men den saknar den själen den hade då Shrek kom till för första gången. Tekniskt briljant, detaljerad och väl fungerande helhet. Den subversiva humorn som föregångarna visade upp är nedtonad, men det finns en del att garva åt. Och sanningen att säga är Shrek Den Tredje trots allt ett välkommet tillägg i familjefilmshyllan och kommer att hyvlas ram och åter i avspelningsutrustningen. Det kan jag garantera. 
 
© Janne Ahlgren