Strax efter att LOVE ACTUALLY hade gjort sin entré på DVD-marknaden fick jag ett mail från en kund och jag citerar: 
Love actually är en så sliskig och vidrig film att du ska akta dej för den. Jag har aldrig tittat på en så sockersöt fantasi och en film som är så långt från verklighet. Riktigt dålig, resensera den inte, se den inte!!!!! 
 
Klart att man blir litet nyfiken. Så nu har jag både sett den och följande text presenterar en recension: 
Under de hektiska veckorna innan jul stiftar vi snabbt bekantskap med olika sorters människor, alla med bekymmer kring kärleken i mer eller mindre stor utsträckning. Vi har en singel premiärminister vars medhjälpare plötsligt verkar mycket attraktiv, en författare vars bror bonkar hans fru, några stand-ins i en porrfilm som pratar väder och vind under inspelningarna, en man vars fru har dött och vars 11-åriga son förälskat sig i en amerikansk flicka, premiärministerns syster vars man förtjusat sig i sin sekreterare, ett nygift par där mannens bästa vän bär på en hemlighet och en gammal nedknarkad rockare som gör comeback inför julhandeln. Puh. Var det alla? Inte riktigt. 
I små episoder får vi följa utvecklingarna i deras respektive liv som sedan sakta vävs ihop genom händelser och människor. Punkt. Slut. Happy End! 
 
Och det är det som filmen strävar till: HAPPY END! Man vet detta och blödigare individer kommer att stänka tårar under de sista minuterna av filmen, men bara glädjetårar. Sött, sliskigt och ack så trevligt. 
LOVE ACTUALLY baserar nästan hela sin dragningskraft på ett manus vars innehåll är dialogtyngd. Alla snackar hela tiden och fysiska händelser har en mindre betydande roll. Richard Curtis, en av Britanniens största personligheter inom TV- och filmtexter gör en regidebut med LOVE ACTUALLY och man kan väl säga att hans regi inte är helt originell, men adekvat nog att stödja manus, som man bara kan njuta av. Det finns naturlighet i dialogen och då det blir roligt så kiknar man. Och det gör man nästan hela tiden. Dialogen är vassare än i FYRA BRÖLLOP OCH EN BEGRAVNING, men inte lika elak som i BLCKADDER, båda verk från Curtis penna. LOVE ACTUALLY blir en hybrid mellan dessa och BRIDGET JONES?S DIARY. Där man varierar burdus humor med sötare scener, realism med ganska utflippade incidenter. Curtis manus må vara långt ifrån originell i Engelsk cinema, men hållbar och riktigt skojig. 
 
Den andra starka faktorn är skådespelarna som är bara hur bra som helst. Hugh Grant som PM är virrig som vanligt, men hans komiska talang finns det ingen som kan underminera. Ruskigt träffsäkert och precis som man vill se Grant agera. Emma Thompson och Alan Rickman borde båda belönas för sina insatser och Liam Neeson visar igen att han ska tas på allvar. Riktigt roligt blir det då Colin Firth ska fria på portugisiska och då Laura Linney ska föra vidare ett romantiskt förhållande emedan mobilen ringer stup i kvarten. Allt är dock inte glatt och skratt, utan även sorgligt och rörande. 
 
Sorgligt och rörande är inte det man tänker på då filmen stjäls av Bill Nighy som spelar den gamla rockaren Billy Mack (mycket lik rockaren i STILL CRAZY) som agerar som Ozzy i tal och maner och som inte skräder ord då han hyllar sin senaste skiva i radion: 
This is shit, isn't it? 
Eller då han talar i ett barnprogram 
Hello kids, this is a message from your Uncle Billy. Don't buy drugs. Wait until you're a pop star, and they give you them for free. 
Och dessa axplock är från den snälla ändan. Bill Nighys uppvisning är det roligaste jag sett på länge. Och vi ska inte glömma att Rowan Atkinson gör en memorabel roll som smyckesförsäljare på Harrods. Inte vansinnigt överdrivet, men så fantastiskt roligt. 
 
DVD:n innehåller en bra bild- och ljudupplevelse, men man blir inte bortskämd med något referensmaterial direkt. Bra, men på något sätt saknade jag i ljudet mera slagfasta takter även om filmen är musik- och dialogbetonad. Extramaterialet avslöjar borttagna scener med introduktioner av Curtis, musik finns som extramaterial och Bill Nighys julvideo finns med. Inte rikt med material, men ganska kul i alla fall. Musiken i filmen håller hög standard även om vi hört detta tusen gånger förut. 
 
Detta är en perfekt julfilm, men jag kommer att se den om även om julen är långt borta. En feel good upplevelse av rang, en söt film, rolig, rörande och i synnerhet perfekt agerad och lyckat regisserad. Rekommenderas strakt. 
 
© Janne Ahlgren