Att kalla Disneys animationer något annat än mästerliga är ganska obegåvat. Så anser jag och hävdar bestämt att Chicken Little är nästan ett mästerstycke vad det gäller animering för höga åskådningsnöjets skull. Men denna gång har innehållet i dataanimeringen gnuggat av sig en illa matchande stank till det som ser så förbannat bra ut. 
 
 
Som vanligt och som väntat har Disney satsat på högtflygande fantasi som man enkelt kan njuta av. Karaktärerna är kanske litet slätstrukna, men uttrycksfulla i all sin anspråkslöshet. Bakgrunderna är inte hyperdetaljerade, men imponerande nog för dem som tittar noggrannare på kulissarbetet. "Effekterna" och fantasiflödet vad det gäller vissa händelser i filmen, utomjordingar och referenser till massor av andra filmer roar desto mer. Här ser vi åter igen vad man kan göra med ettor och nollor om man vill och kan handskas med mus och tangenter. Mycket av det vi ser är föga nyskapande, men för oss animationsfantaster och vänner av galen fantasi, så bjuder Chicken Little en behövlig färd till andra sidan av regnbågen. 
 
 
Dessvärre är det så att det inte alltid finns en guldkruka i ändan av regnbågen. Visst finns där proffsighet och kapacitet att göra ett hisnande äventyr, men den här gången saknar man en skribent som kunde göra Chicken Little en tjänst och förvandla hönebarnet till något annat än en halvdrunknad anka. För så är det, att Chicken Little brister rejält i berättelsen. Visserligen är detta i helhet en sedvanlig Disneysaga med moral och pekfinger, men i slutändan är den på tok för snäll för att roa alla vuxna och litet för komplicerad för att egga upp de allra minsta. Nå, mina barn tittade med ögonen på skaft och bara den äldsta av dem avfärdade filmen med en suck och petade in Evil Dead 2 i dvd:n för att återfå balansen i kroppen. Vad är en kväll utan mord och tarmar uppåt väggarna? Vi mindre blodtörstiga accepterade att Disney inte nått någon höjdpunkt, men inom mig gror dessutom en tanke om att man kanske prånglat ut Chicken Little litet med tvång nu när samarbetet med Pixar har tagit slut och man måste visa att man kan själv även utan animationsstudion med gott rykte.  
 
 
Den Lilla Kycklingen är en otursföljd klant som drar till sin misär på många sätt, men egentligen alltid utan att han själv är en direkt orsak till det. En dag får han för sig att en bit av himlen ramlade ner i skallen på honom och hans larm skakar om hela den lilla staden med katastrofala följder. Han förklaringar tas inte på allvar och man avfärdar honom som en knäppgök. Pappa Tupp älskar sin son, men skäms en hel del = Familjeproblematik. Året därpå invaderas staden av utomjordingar, en modifikation av sanningen, och kycklingen larmar igen, men den som ropar varg för ofta... ja, ni vet. Och då man propsar på att klämma in alla tänkbara animationsklyschor och förutsägbarhet i en hektisk handling. Och in i den korta speltiden har man sedan dessutom klämt in populära referenser till filmer, musik och sådant som ungdomar och barn känner till. Avbrutet med några musikaliska inhopp som är ganska intetsägande. Och slutsatsen blir att Chicken Little är en mycket medioker film som fått för stor uppmärksamhet tack vare Disneys bottenlösa PR-pung där pengarna dräller ut till allehanda marknadsförare som kan göra en slätstruken film till något som man bara måste se. Och som det ser ut nu, så var skilsmässan från Pixar inte bra för Disney, inte bra alls.  
 
 
Chicken Little är ingalunda illa tillverkad eller helt värdelös i innehåll, men den hör utan vidare till de sämre dataanimationerna som haft release de senaste 5 åren. Men, och här glänser Disney, ljud och bild är av ren referenskvalité. Bilden är felfri på alla sätt och eftersom filmen innehåller en del skojiga effekter, så är det extra kul att se att man kan dra den upp på duk och skåda så ögonen blöder utan att hitta fel i bilden. Ljudet i 5.1 låter riktigt bra och en kristallklar mixning som sitter där den skall fulländar den audiella upplevelsen. Bonusmaterialet är sedvanligt med titt bakom såväl röster som teknik och alla tycker att alla andra är så bra, så bra, så bra. Musiken i filmen kunde nog ha varit bättre vald. Visserligen kan man skratta åt vissa musikaliska nummer, men det mesta känns nästan pinsamt fånigt. Gillade inte! 
 
 
Chicken Little bjuder på några skratt för de vuxna, mer för barnen. Den är fånig och Disneymoralen flödar som aldrig förr. Men den verkar också ha varit ett verk som hetsats fram och som i sin hysteriska framtoning är för flaxig och inkonsekvent för att attrahera alla dem som anser att Shrek är måttstocken i dessa sammanhang. Söt, småkul, men filmen lyfter aldrig och förblir en ganska platt föreställning i slutändan.  
 
© Janne Ahlgren