Aristocats är den Disneyklassiker som jag har sett minst antal gånger. Jag vet att jag sett den när jag var riktigt liten och att en av scenerna hade visats på Kalles julafton. Så nu när jag fick stifta bekantskap med filmen igen så hade jag inte det bagage som jag normalt sett har när jag ser en Disneyklassiker.  
 
 
 
Katten Duchesse lever med sin tre ungar hemma hos den stenrika Madame Bonfamille. I huset jobbar även den trogne Betjänten Edgar. En dag får Edgar reda på att det enda som står mellan honom och Madames hela förmögenhet är hennes katter. Tanken på att behöva vänta ut en katt som kan bli över 12 år blir för mycket. Så han bestämmer sig helt enkelt för att göra sig av med dem. De sövs och tas ut på landet för att de inte ska hitta tillbaka. Duchesse och hennes barn befinner sig helt plötsligt i en situation som de aldrig varit i förut. Ute I det vilda möter de vildkatten Thomas O´Malley som blir deras räddning och hjälp att ta sig tillbaka. En lång och svår resa tillbaka till Madame börjar med Edgar I hasorna.  
 
 
 
Det första som slår mig är hur grovt tecknad den är. Bakgrunderna är färgfattiga och figurerna är fulla med en massa onödiga streck som ger en väldigt sketch aktig intryck. Rörelser och karaktärsanimering är dock lika underbart perfekt som det brukar vara i en Disneyfilm. AristoCats var den sista filmen Walt Disney själv godkände innan sin död. Rösterna i den amerikanska versionen är väldigt bra och jag kände genast igen rösten till Thomas O´Malley. Phil Harris som gjorde rösten har bland annat lånat ut den till Baloo i Djungelboken och Little John i Robin Hood. Zsa Zsa Gabors syster Eva gör rösten till Duchesse och Scatman Crothers gör rösten till Scat Cat. Scat Cat skulle från början få sin röst av Louis Armstrong men enligt IMDB hoppade han av precis innan rösten skulle spelas in. Animeringen var klar så det är därför Scat Cat bär ganska stora likheter med Armstrong.  
 
 
 
Regissören Wolfgang Reitherman regisserade även Djungel boken och Robin Hood så att Phil Harris gjorde rösten till O´Malley är knappast en slump. Den grova tecknarstilen som jag nämnde i början av recensionen återfinns inte i någon av hans andra filmer han regisserade för Disney. Sångerna är bra och fyndiga på engelska, hippies vågen färgar filmen lite, men det är inte så att man kan avgöra exakt när filmen är inspelad. Den utspelar sig 1910 så de har tagit sig lite friheter med musikstil och teknik.  
 
 
 
En annan sak som slår en också är hur våldsam filmen faktiskt är. Edgar jagar O´Malley med en stor kniv och det är en del riktig otäcka scener för småbarn. Men det är det jag gillar med Disney att de vågar ta steget att göra något som även kan ge föräldrarna en adrenalinkick.  
 
 
 
Bilden är restaurerad och är så skarp och fin som den någonsin har varit. Det finns lite skrap kvar på sina ställen men verkligen ingenting som stör. Ljudet kommer i 5.1 och det är faktiskt riktigt bra tryck ibland. Som extramaterial så finns det med en liten dokumentär om skapandet av filmen och sen finns det en väldigt intressant featurette om en bortklippt sång. Lite spel och sådant finns för de minsta barnen. En klassisk kortfilm med katten Figaro finns med på skivan. Den är också bra och söt och passar bra ihop med huvudfilmen.  
 
 
 
Jag blir alltid lycklig efter att ha sett en Disneyklassiker och likaså efter denna. Disneys hemliga formel hur man underhåller har de jobbat på sedan starten av att göra långfilmer 1937. Idag är de oslagbara på att göra filmer för vuxna och barn.  
 
AristoCats har alla de ingredienser som gör en bra Disneyfilm. Den grova tecknarstilen och andra små skavanker glömmer man snabbt när man följer en fem modiga katter på äventyr. Rekommenderas varmt!