Man kan, om man vill, jämföra APORNAS PLANET 2001 med 1968 års version. Det är dock dumt att göra det, för såväl manus som förutsättningarna har förändrats så drastiskt, att man gör klokast i att se den nya versionen som en helt fristående film. Vi pratat här icke om en direkt remake. 
 
Superflummaren och den excentriska regissören Tim Burton har skapat många märkliga filmer. Han har egentligen aldrig gjort något normalt och det är hans styrka. Hans innovationer och hans öga för det visuella har varit hans starkaste egenskaper. I jämförelse med BATMAN, SLEEPY HOLLOW, MARS ATTACKS, NIGHTMARE BEFORE CHRISTMAS och ED WOOD samt EDWARD SCISSORHANDS är APORNAS PLANET nästan en normal sci-fi film.  
 
Storyn går såhär: Astronaut vill rädda sin apa som försvinner i ett elektromagnetiskt moln i en liten skyttel, eller vetenskaplig kapsel. Astronaut försvinner själv och finner sig snart i framtiden på en planet som styrs av apor av diverse raser. Det finns även människor, som numera betraktas som husdjur, slavar eller bara parasiter. Den styrande generalen vill göra sig av med alla humana sapiensare oavsett deras användningsområde. Människornas befrielsegrupp leds av en vacker dotter till en rosahyad schimpans och hon engagerar sig i att hjälpa de stackars människorna. Slutligen drabbas man ihop och slutresultatet är inte helt oväntat. Manusmässigt är filmen ingen större överraskning och om man överhuvudtaget berör ordet logik, så är man ute och åker skridskor på pisshal is. Tänk inte på vett och reson är mitt vänliga råd! 
 
Vad som är kul i spektaklet är dess ambition. APORNAS PLANET är en komisk framställning av en annorlunda social verklighet. Den ironiserar vårt samhälle och gör satir av den. Det finns en tabubelagd dragning mellan apa och människa och man har lättat upp allvaret med action och mera action. Tyvärr lyckas inte Burton hålla den sociala ångan uppe länge nog för att bli uppskattad, men försöket är värt en eloge.  
 
Vad som är tveklöst imponerande är skådespelarna under Rick Bakers fantastiska makeup. I synnerhet lyckas Helena Bonham-Carter tillföra sin karaktär Ari en värme och empati som såväl syns som hörs. Slavhandlaren Limbo är filmens komiska figur och Paul Giamatti gör denna figur härligt elak. Tim Roth är ruggig som generalen och gamle Charlton Heston gör en cameo. Försök se vem han föreställer utan att tjuvkika. 
Ja, Rick Baker har skapat apor som man kan titta på även på närmare håll. Maskerna som skådespelarna använder är hi-tech intill sista ansiktshår och ser mycket bra ut. I jämförelse (ja, ja, jags skulle inte göra det!) med 1968 års version är det som att jämföra en trampbil från Micro Bildelar med en Mercedes av nyare årsmodell. Skådespelarna har anammat aprörelser och gester och i det hela ser de ut och agerar som apor. De mänskliga skådespelarna hamnar ohjälpligt i skuggan. Mark Wahlberg spelar astronauten och hans roll är ingen milstolpe i hans karriär, om man uttrycker saken snällt. 
 
Specialeffekterna för övrigt är väl inte det bästa man kan hoppas på, men det duger. Vad som är det bästa man kan hoppas på är den DVD som man nu tittar på. Vi är nu begåvade med ljud och bild av högsta kvalité och jäkla nära bra referensmaterial. Bonusskivan är fullspäckad och det är en glädje att meddela att såhär ska en DVD-skiva vara. Betalar man bra pengar för det senaste i teknik så vill man ha toppkvalité. APORNAS PLANET på DVD är definitivt ingen besvikelse. Och hur skulle den kunna vara det? Danny Elfman har ju skrivit musiken. Lysande! 
 
I det stora hela, summa summarum och slutkläm: APORNAS PLANET är Tim Burtons sämsta film. Den är trots detta en sevärd och skojig film att titta på. Den frossar inte i våld, så den passar hela familjen utom barn under 11? eller så. Den ger en ny vinkling i vår självklara värld och om inte annat: APORNAS PLANET är en A/V orgie av sällan skådat slag. 
 
© Janne Ahlgren