Då man beställer eller köper (eller för den delen hyr) en film så har man nästan alltid en förhandsuppfattning om den. Detta gäller inte om man sett filmen på bio, naturligtvis. Men skaffar man sig en film som man inte sett förut och bänkar sig bekvämt i soffan för att ta del av innehållet, så kan reaktionen delas i tre generella omdömen.  
1. Urusel, sämre än väntat. 
2. Nåja, det gick, medelfilm. 
3. Kanonfilm, oj vad jag blev glad. 
 
Jag var väldigt förtjust i Madagaskar och eftersom det skulle bli en uppföljare så lades automatiskt en liten spärr i skallen. Man ska inte vänta sig alltför mycket av en uppföljare. Se nu hur Shrek har förlorat all den nyhets- och skojvärde som seriens senare uppföljare demonstrerat. Snyggt, men inte lika bra som del 1. Å andra sidan Ice Age 2 var bättre än ettan. Så hur ska det bli med Madagaskar 2 kan man undra? Jo, det blir en klar och tydlig trea, för filmen fyllde mina förväntningar och jag njöt och satt ihopvikt garvande högljutt och det gjorde även fru A, alltid ett gott tecken.  
 
Nu har vi inga småbarn hemma längre. Våra är utflugna, studerande och ibland parasiterande individer, men alla är mycket förtjusta i lekfulla långfilmsanimationer. Vi har alla njutit av Madagaskar många gånger om. För en barnfamilj med ungar i och under tonåren är Madagaskar 2 ett fynd. En familjefilm precis som den skall vara. Det hela börjar med historien om hur Alex (Ben Stiller) är ett litet babylejon och hur han brutalt kidnappas av människorna inför sin pappas ögon. Sedermera hamnar han på zoo i New York och blir det stora dragplåstret, Kungen av New York. Efter en incident skickar han och hans vänner zebran Marty (Chris Rock), hypokondriska giraffen Melman (David Schwimmer) och flodhästen med attityd Gloria (Jada Pinkett Smith) till Afrika, men hamnar på Madagaskar där de träffar en konstig djurkung, sanslöst egotrippade festprissen Julien (Sacha Baron Cohen) och hans mer allvarliga adjutant Maurice (Cedric The Entertainer). Livet är gott, men New York kallar igen. 
 
Med hjälp av ett gammalt störtat plan och fyra kommandopingviners fiffighet har man byggt ett sätt att ta sig tillbaks till civilisationen. Självklart är att Kung Julien skall följa med, likaså hans adjutant och en seg liten dyrkare av kungen, storögda Mort. Pingvinerna har kommando och planet lyfter mot alla odds. Självklart når man inte New York utan störtar snyggt ner i Afrika, närmare bestämt där Alex blev kidnappad. Knappt har man störtlandat innan pingvinerna, de eviga optimisterna, sätter igång med att konstruera en ny flygfarkost. Till sin hjälp rekryterar de en armé apor och rånar turister på såväl bilar som annan egendom. En av turisterna är dock en gammal tant från New York och hon har redan en gång gett Alex stryk, nu vägrar hon ge sig och bygger i väntan på räddning en människokoloni uppströms. Dessvärre gör hon en damm och snart torkar floden ut. 
 
Innan vi hinner dit, så återförenas Alex med mor och far, blir utvisad från lejonsamhället och lyckas alienera sina vänner. Melman blir häxdoktor i giraff-flocken, men är snart övertygad om att han ska dö inom 48 timmar. Han har nämligen en brun fläck på halsen. Marty hittar gemenskap bland ett par tusen likadana zebror och Gloria har en stor beundrare i en av flodhästarna, en snäll men korkad varelse. Alex problem är förödande. Även hans far får lämna flocken som tas över av Makunga (Alec Baldwin). En sak leder till en annan och för att återfå sin ära beger sig Alex uppströms för att lösa situationen med torkan. Samtidigt menar Kung Julien att man bör offra någon till vulkanens gudar och Melman, som tror att han inte har länge kvar att leva ställer upp frivilligt. 
 
Slutligen blir det Happy End, många goda skratt, referenser till andra filmer. Melman förklarar sin kärlek till Gloria, pingvinerna har sina egna äventyr och kung Julien är inte riktigt klok. Även Hajen gör ett inhopp, så att säga. Detta är ju trots allt en film från Spielbergs lilla firma DreamWorks. Och vad skall man säga? Det vi får se är familjeunderhållning av högsta kvalité. Riktigt allt är inte guld som glimmar dock. Jo, vi har moralen och en snäll berättelse som inte provocerar och således ger den alla en harmlös stund av skoj. Dessvärre flamsar den litet runt som om den skulle söka humor med våld ur olika situationer. Huvudkaraktärerna är festliga, men pingvinerna stjäl showen utan tvekan. Denna tighta kommandogrupp fick mig att vika mig dubbel många gånger och på något sätt kan inte de fyra viktigaste hålla takten. Likaså är Kung Julien mestadels flamsig, men det kanske faller mindre barn väl på läppen.  
 
Regin är uppdelad på två personer, inget konstigt dessa sammanhang, och männen med taktpinnen gör ett bra jobb även om jag skulle själv ha velat se ett mer homogent genomförande av filmen. Nu spretar den väl så mycket för sitt eget bästa. Dock måste man komma ihåg att Madagaskar 2 är en film som skall passa alla åldrar och därav kompromisserna. Jag kan inte föreställa mig att någon skulle tycka att filmen är dålig, för det är den inte. Och den följer en stark tradition där våldet inte är mer än slapstick och där anspelningarna är av snällaste sort. Man kunde med lätthet tweaka filmen och göra den till med vuxen, men det är ju inte meningen med det hela. Och slutligen finns moralberättelsen som framför kärlek, vänskap och familj, precis som amerikanska konservatives vill ha det. Och det passar väl även för oss. Varför provocera då det inte finns en anledning? 
 
Filmen kan skaffas som BD eller Dvd. Jag har sett båda och skillnader finns. Dessa märks bäst då man kör filmen med projektor och duk. Dvd:n är inte dålig, men till skillnad från Blu-ray så är bilden mjukare och en aning diffusare i det gröna spektrumet, men i helhet en absolut finfin upplevelse, men riktigt bra ljud. BD-utgåvan är i alla avseenden av referenskvalité. Här finns inget man kan peka på som skulle vara av negativ karaktär. Jag upplevde att ljudet var ganska lågt inspelat, men det löser man med volymknappen och rummet förvandlas snabbt till en Afrikansk savann. Jag saknade litet av den absolut djupaste basen, men det stör nog bara mig som är en basnarkoman av tredje graden. Extramaterialet är mångsidigt, men inte märkvärdigare än vad man kan förvänta sig. I BD-fodralet finns dessutom några klistermärken för att göra reklam för Monsters vs Aliens, en film som man nog behöver gå och se då den kommer. Musiken är som den skall vara i en film som denna. Medryckande! 
 
Jag vill inte mena att Madagaskar 2 skulle vara bättre eller sämre än originalfilmen. Den är lika bra då det hela summeras. Fantastisk fantasi, godmodigt äventyr för hela familjen och hos oss där inga barn finns i kåken kommer filmen säkert att rulla några gånger för höga nöjets skull. Detta är en film som håller sig strikt på den gyllene medellinjen och då man skrattar som bäst är det pingvinerna som pendlar på gränsen till lätt fräckhet. Absolut sevärd! 
 
© Janne Ahlgren