Det är tolv år sedan Diablo II stormade in på spelhyllorna och gjorde ett permanent avtryck på spelbranschen. Det spelas fortfarande, bara en sån sak. Så vilken underbar ny magi kan inte Blizzard ha åstadkommit på de tolv åren, eller i varje fall de fyra år som gått sedan spelet tillkännagavs? 
 
Diablo 3 är ett spel som vanligtvis kategoriseras som hack'n'slash, vilket i praktiken betyder att du ska gå från punkt a till punkt b och slakta allt levande där emellan. Oftast innebär det också ett vansinnigt samlande: stövlar, hjälmar, handskar och guld, ädelstenar, bälten och en mängd olika vapen. Listan på prylar du kan plocka på dig är mer eller mindre oändlig. Vapen och rustningsdelarna du hittar kan vara magiska, de kan vara olika sällsynta och de kan i vissa fall förbättras med hjälp av ädelstenar. Variationen är slumpartad och oändlig. 
 
Kartorna du får upptäcka är inte fullt lika oändliga eller för den delen variationsrika, även om de till viss del är slumpmässiga. Du följer förstås en story, jagar demoner och ska rädda världen som vanligt men själva berättandet är bara en tunn fernissa. Det är helt enkelt en ursäkt för att ge sig ut och skövla, den är inte djupare än en vattenpöl och då ska vi hålla i minnet att det är mycket djupare än föregångarna som näppeligen ens bjöd på så lite. Monologerna har ersatts av dialoger, frågan är om det gör så stor skillnad. Jag tycker inte det.  
 
Du väljer en av fem klasser när du börjar spela; barbar, demonjägare, munk, häxdoktor eller trollkarl. Alla fem har egna förmågor och är väldigt olika, ställer olika krav på spelaren och behöver olika saker för att fungera som bäst. Det är bäst att testa sig fram till vilken klass man själv trivs bäst med, det är inte alltid den man själv tror som fungerar bäst med den egna spelstilen. Variationen och de stora skillnaderna mellan klasserna är en fördel eftersom det ökar chansen att alla ska hitta sin favorit. Det ger även multiplayer med polarna en extra dimension eftersom det blir roligare med ett party av olika gubbar än ett party med kloner. 
Det finns gott om monster att ge sig på, och om du dessutom spelar en av de klasser som kan ha fler än en följeslagare kan det bli riktigt röriga strider, men det spelar inte så stor roll i början. För du är hänvisad till dumtråkiga svårighetsgraden Normal innan du bjuds in till de mer underhållande svårighetsgrader, notera att du måste varva spelet på dumtråkiga svårighetsgraden först dessutom. Inte ens bossarna är utmanande på Normal, och enda anledningen till varför någon dör på den svårighetsnivån är nonchalans och oaktsamhet på grund av tristess.  
 
När du går upp i nivå får du tillgång till nya förmågor, och emellanåt runor som förbättrar redan aktiva förmågor. Här är det mycket upp till din spelstil hur du väljer att konfigurera din figur. Det kostar dig inget att ändra om du tycker att du valt fel, och ibland kan en karta kräva att du byter förmågor för att det ska flyta smidigt. I ett läge kan det för häxdoktorn vara bättre att kunna låsa fast fiender medan det i andra lägen är bättre att använda vampyriska fladdermöss som ger spelaren hälsa i stället. Det är enkelt att hitta och få översikt över vilka förmågor du har tillgång till samt vilka runor du kan använda. Du hittar allt i samma fönster. 
 
Även dina följeslagare går upp i nivå, och några förmågor kan du välja åt dem för att underlätta och anpassa dem efter din spelstil. Du har möjligheten att rekrytera olika följeslagare beroende på vilken klass du själv spelar, och du kan till viss del välja att utrusta dem om än inte alls på samma sätt som din spelkaraktär. I multiplayer kan din medspelare återuppliva dig om det går illa, det kan inte den AI-kontrollerade följeslagaren du har i solospel.  
 
Problemen med Diablo 3 har varit många. Ett av problemen är till exempel att du alltid måste vara uppkopplad mot internet, oavsett om du tänkt spela singelplayer eller ej. Det är väl okej så länge man bor i storstan med snabbt bredband, men det gör inte alla. Dessutom vore det trevligt om loginservrarna hos Blizzard, som ska släppa in dig i ditt spel, faktiskt fungerade som de skulle. Under lanseringsveckan har det, inte helt förvånande, varit långa köer och mycket problem med föremål och achievments som försvinner, besynnerliga felkoder och folk som inte kan logga in, problem som man får hoppas att de kommer tillrätta med snabbt. 
 
Den stora snackisen, att man skulle kunna köpa saker i auktionshuset för riktiga pengar, självdog lite eftersom Blizzard inte lanserat den tjänsten i skrivande stund. De har inte fått den att fungera så bra som de velat och har därför beslutat att låta det dröja lite innan den lanseras. Det är väl bra och väl att de är försiktiga, frågan är väl snarare om det tillför något? Det kommer förstås alltid att finnas de som vill köpa sig framgång, personligen tycker jag det vattnar ur känslan av att ha åstadkommit något. Ska jag sparka smutsen ur en demon vill jag göra det på egna meriter, på mitt sätt.  
Man måste förstås inte använda auktionshuset alls om man inte vill, lika lite som man måste använda kistan som din karaktär får tillgång till och som är gemensam för alla karaktärer på kontot. Det blir lite svårare att hålla isär karaktärernas ekonomier dock eftersom allt guld är gemensamt för alla karaktärer på kontot. Samma sak gäller hur bra smed du blivit, vilka recept du hittat och hur bra juvelerare du blivit, ganska mycket är gemensamt för alla karaktärer på kontot. 
 
Det tog lång tid för Blizzard att skapa Diablo 3 och när det väl kommer får jag en vag känsla av besvikelse. Efter all väntan och allt hopp så kommer de med Diablo 2,5? Grafiken är lite snyggare än tolv år gamla Diablo 2, men dialogerna är inte särskilt engagerade och mellansnacken dina gubbar ägnar sig åt direkt enformigt. Det tar inte lång stund innan man tröttnar på att höra The Templar berätta för sjättitolfte gången hur han inte känt behov av att resa sen han blev templar. Första gången drog jag på munnen åt hans glada utrop "Can we find more like that!" efter att ha besegrat en lite svårare motståndare, men när man hört samma utrop ett total gånger samma kväll blir man inte road längre. De många felmeddelandena och buggarna ger en bismak av misslyckande, och jag inser att det här inte är det lysande briljanta spel jag hade hoppats på. Det är enformig gammal skåpmat, fylld till bredden med misslyckade idéer och dåliga beslut. Buggar och allmänna problem kommer förhoppningsvis att patchas bort inom en snar framtid, men spelet är i grunden omodernt och mindre engagerande än någonsin.