Den amerikanske Science Fiction författaren Phillip K. Dick (1928-1982) är anledningen till att vi har fått filmer som Blade Runner, Minority report, Paycheck, Total Recall och en hel massa fler. Det som skiljer A Scanner Darkly från dessa är att det här är en direkt filmatisering av en hel novell. De andra är idéer tagna från noveller. Till exempel Blade Runner är baserad på novellen Do androids dream of electrical sheep?.  
 
 
Sju år i framtiden ser världen annorlunda ut, den dagliga bevakningen är total, du är filmad dag som natt. Bob Arctor (Keanu Reeves) jobbar för regeringen under täckmantel för att komma åt knarklangare. Han lever ihop med två knarkare som heter James (Robert Downey JR) och Ernie (Woody Harrelson). I sin roll som knarkare har han blivit tvingad att ta den nya drogen Substance D. Så nu börjar hans värld sakta men säkert rasa samman och paranoian och rädslan visar sig i många olika former. Till slut börjar han till och med misstänka sig själv att vara den person han är ute efter. 
 
 
Richard Linklater som gav oss den underbara filmen Dazed and Confused är mannen bakom A Scanner Darkly. Filmen som sådan är kanske inte så speciell men det som ger den en helt ny look är valet att spela in den i video först sen animera ovanpå skådespelarna i filmen. Så den är varken animerad eller liveaction utan något mittemellan. Det är en helt underbar dialog karaktärerna emellan. Bäst utan protest är Robert Downey Jr som spelar sin sönderknarkade karaktär till perfektion, han har även de flesta av filmens bästa repliker. Robert är alltid en fröjd att se i en film och här är han mycket av behållningen. Hans samspel med Woody Harrelson är underbart. Woody är som vanligt galen och spelar över precis som vanligt men det fungerar bra. Träbocken Keanu är tillbaka som just det träbock, denna gång animerad träbock. Det är ganska synd att Keanu inte kan få ett manus och/eller regissör som utmanar honom. Jag vet att han kan och alla som misstror mig ska se filmen Djävulens Advokat. Den kvinnliga fägringen står kleptomanen Winona Ryder för och hon är som alltid vacker och duktig, jupp till och med som animerad är hon vacker. Dock hade jag svårt att se att det var hon först, så det är tydligen svårare att animera kvinnor. Rory Cochrane spelar en kille som heter Charles Freck och här har vi en som har drogat sig lite för länge. Hans karaktär är en av filmens mest minnesvärda. Richards regi bygger på att låta skådespelarna improvisera mycket och detta gör att dialogen känns fräsch och intressant, dock kan jag känna att filmen kunde behövt ett högre tempo.  
 
 
Att filmen är animerad på det sätt som den är, skapar en del problem rent tekniskt. Karaktärer kan kännas som de flyter ovanför bilden och ändra position i ett rum utan att röra på sig. Munnen kan röra sig i ansiktet på ett onaturligt sätt. Detta kan vara medvetet grepp av animatörerna men jag irriterade mig på det tillslut. Filmens tempo som jag nämnde är en annan nackdel, när man har slutat att bli imponerad av hur snygg filmen är i sin skarphet och färger så är man väldigt koncentrerad på handlingen och den är inte så avancerad. Den blir ganska pratig till slut och oavsett hur bra skådespelare det är så tenderar den ändå till att bli lite långtråkig. Vilket är synd. Musiken är det dock inget fel på så filmen i sin helhet är ändå en behaglig upplevelse.  
 
 
DVDn har den skarpast vackraste bilden jag någonsin sett, varje bild är en tavla med underbara färger. Att se den här filmen stort på duk är en upplevelse. Ljudet är också väldigt bra men inte i närheten av bilden. Kommentarspår finns där bland annat regissören, Keanu och Phillips K. Dicks ena dotter är med och snackar ska bli intressant att höra. Två dokumentärer finns också, den förste berättar om hur filmen spelades in som vilken liveaction film som helst under en sommar. När filmen sedan var klippt gick den i en 18 månader lång postproduktions period som den andra dokumentären berättar allt om. Det är två väldigt bra dokumentärer med minimum av kiss-ass. 
 
I det stora hela är detta ett litet mästerverk om det inte vore för det som jag tog upp i ovan, och detta är en visuell stil som jag skulle vilja se i andra filmer och genres. Rekommenderas.